Hemlängtan
Hemlängtan är nu väldigt stor nu!
Jag saknar allt och alla jättemycket och på kvällarna är det värst. Har fått en ful ovana att sysselsätta mig tills jag vet att jag kommer att stupa i säng och somna på en gång. Inte det att jag ångrar att jag åkte hit, aldrig, vet att jag skulle må tusen gånger sämre hemma just nu. Att vara flera tusen mil ifrån Johan är inte tänkbart, så detta handlar inte om att jag hellre vill vara i Sverige utan att jag längtar och förstår hur bra jag har det där hemma!
Det är något som jag alltid kommer på så fort jag åker utomlands. Självklart är det spännande att se och uppleva andra länder och kulturer, men det får mig alltid att uppskatta Sverige lite mer! Jag är en riktig patriot!
Att bo och leva här är väldigt annorlunda och är och kommer att vara en väldigt nyttig erfarenhet. Att få dela denna resa med den man älskar och att få ha det här i bagaget är något som jag är väldigt glad och tacksam för! Men jag är glad att det bara är för en kortare tid.
Det är så mycket och så många jag saknar där hemma.
Jag saknar att kunna ta ett bad eller att bara kunna ta en dusch och inte känna nån stress över att skynda sig ut och att inte få vatten i ansiktet. Att vara allergisk mot klor och bo här är nog de värsta. Allergisk eller inte, alla vet ju att dricka klor inte är gott! Känns som om man får en kallsup i från badhuset varje gång :/
Eller att kunna använda sina elektriska prylar. Datorerna går bra men hårfön, plattång och locktång är lika med noll. De har typ hälften så lågt watt i eluttagen än vi, så kunde typ torka håret fortare om jag gick en rask promenad än med hårtorken :/
Jag saknar min bil, har haft och kört bil nästan varje dag sedan jag tog körkortet. I ca 1400 dagar alltså! Abstinensen är stor.
För att inte tala om abstinensen av HÄSTAR, jag skulle bli så glad av att bara få se en häst just nu! Hästar och ridning är som vi nördar alltid tjatar om en livsstil och inte en hobby. En livstil som man kan bruka varje dag eller ta ett länge uppehåll ifrån, men vi alla hästmänniskor vet att sluta, det kan man aldrig göra!!
Sen det som är värst av allt, saknade av min underbara hund!! Inget kan beskriva känslan som jag har av att känna som om jag har övergett henne. Jag lovade mig själv att aldrig lämna bort henne, att alltid finnas där för henne! Känns som att jag har svikit det nu. En jättejobbig känsla som jag egentligen vet inte riktigt är sant, för jag kommer hem och då är vi tillsammans igen! Men saknaden är så stor av min allra bästa vän! <3
Jag saknar min familj på Solbrudsvägen, tack för att ni tar hand om Belle åt oss!
Jag saknar min familj på Idunsvägen, vet att jag redan har missat två kalas där hemma. Dem får vi ta igen senare :)
Jag saknar min familj på Alvgatan!
Jag saknar alla mina underbara vänner, att kunna ringa eller bara åka över för att prata och umgås!
Jag saknar t.o.m Johans vänner ;) Han har valt dem väl!
Jag saknar mina "tanter" som är utspridda i Kolbäck, Avesta och Västerås! :)
Jag saknar mina favvotjejer. Att följa och coacha dem och deras hästar har vart så himla skoj!
Jag saknar Johans familj!
Jag saknar mina gamla jobbarkompisar.
Jag saknar Kebabtallrik :)
Haha, ja jag saknar en jäkla massa saker och har säkert glömt hälften. Men en sak som jag inte saknar och är väldigt glad för det, är min underbara Johan! För han har jag här bredvid mig hela tiden! :)
Ni får ursäkta mig för detta negativa och lite deppiga inlägget, men det kändes skönt att få det skrivet!
Jag saknar allt och alla jättemycket och på kvällarna är det värst. Har fått en ful ovana att sysselsätta mig tills jag vet att jag kommer att stupa i säng och somna på en gång. Inte det att jag ångrar att jag åkte hit, aldrig, vet att jag skulle må tusen gånger sämre hemma just nu. Att vara flera tusen mil ifrån Johan är inte tänkbart, så detta handlar inte om att jag hellre vill vara i Sverige utan att jag längtar och förstår hur bra jag har det där hemma!
Det är något som jag alltid kommer på så fort jag åker utomlands. Självklart är det spännande att se och uppleva andra länder och kulturer, men det får mig alltid att uppskatta Sverige lite mer! Jag är en riktig patriot!
Att bo och leva här är väldigt annorlunda och är och kommer att vara en väldigt nyttig erfarenhet. Att få dela denna resa med den man älskar och att få ha det här i bagaget är något som jag är väldigt glad och tacksam för! Men jag är glad att det bara är för en kortare tid.
Det är så mycket och så många jag saknar där hemma.
Jag saknar att kunna ta ett bad eller att bara kunna ta en dusch och inte känna nån stress över att skynda sig ut och att inte få vatten i ansiktet. Att vara allergisk mot klor och bo här är nog de värsta. Allergisk eller inte, alla vet ju att dricka klor inte är gott! Känns som om man får en kallsup i från badhuset varje gång :/
Eller att kunna använda sina elektriska prylar. Datorerna går bra men hårfön, plattång och locktång är lika med noll. De har typ hälften så lågt watt i eluttagen än vi, så kunde typ torka håret fortare om jag gick en rask promenad än med hårtorken :/
Jag saknar min bil, har haft och kört bil nästan varje dag sedan jag tog körkortet. I ca 1400 dagar alltså! Abstinensen är stor.
För att inte tala om abstinensen av HÄSTAR, jag skulle bli så glad av att bara få se en häst just nu! Hästar och ridning är som vi nördar alltid tjatar om en livsstil och inte en hobby. En livstil som man kan bruka varje dag eller ta ett länge uppehåll ifrån, men vi alla hästmänniskor vet att sluta, det kan man aldrig göra!!
Sen det som är värst av allt, saknade av min underbara hund!! Inget kan beskriva känslan som jag har av att känna som om jag har övergett henne. Jag lovade mig själv att aldrig lämna bort henne, att alltid finnas där för henne! Känns som att jag har svikit det nu. En jättejobbig känsla som jag egentligen vet inte riktigt är sant, för jag kommer hem och då är vi tillsammans igen! Men saknaden är så stor av min allra bästa vän! <3
Jag saknar min familj på Solbrudsvägen, tack för att ni tar hand om Belle åt oss!
Jag saknar min familj på Idunsvägen, vet att jag redan har missat två kalas där hemma. Dem får vi ta igen senare :)
Jag saknar min familj på Alvgatan!
Jag saknar alla mina underbara vänner, att kunna ringa eller bara åka över för att prata och umgås!
Jag saknar t.o.m Johans vänner ;) Han har valt dem väl!
Jag saknar mina "tanter" som är utspridda i Kolbäck, Avesta och Västerås! :)
Jag saknar mina favvotjejer. Att följa och coacha dem och deras hästar har vart så himla skoj!
Jag saknar Johans familj!
Jag saknar mina gamla jobbarkompisar.
Jag saknar Kebabtallrik :)
Haha, ja jag saknar en jäkla massa saker och har säkert glömt hälften. Men en sak som jag inte saknar och är väldigt glad för det, är min underbara Johan! För han har jag här bredvid mig hela tiden! :)
Ni får ursäkta mig för detta negativa och lite deppiga inlägget, men det kändes skönt att få det skrivet!
Kommentarer
Trackback
